Centern i Jämtland gjorde ett uselt val 2010. Partiet förlorade oppositionsrådsposten i landstinget. I Östersunds kommun blev Moderaterna största parti, en plats som Centern länge haft. Och i Strömsund förlorade man makten, liksom i Berg. Det var ett fiasko i ett av Centerns starkaste distrikt.
Nu får Centern en hjälpande hand. Av Socialdemokraterna i Östersund, som hittills styrt med hjälp av V och MP. Nu har V kastats ut från Rådhuset och budet har därför gått till Centerpartiet, som också innehar posten som oppositionsråd. Var det någon som sa att politik är administrerandets konst? Nu vet vi inte om C nappar men partiet brukar ju inte tacka nej när det finns plats kring köttgrytorna.
Det är besynnerligt att Socialdemokraterna i Östersund är beredda att ge Centern stort inflytande i kommunen. Man är fjärran från den nationella retoriken, där C stämplas som ett starkt högervridet nyliberalt parti. Nu heter det att det är skillnad på politiken på riksplanet och i kommunerna. Något ligger det ju i detta. En del kommunpolitiker gillar att betrakta kommunen som ett (eget) företag där man ska optimera effektiviteten. Principer och ideologi får andra sköta.
Nu lär det inte bli några kulturkrockar om Centerns Carina Zetterström tar plats i kommunledningen. Den socialdemokratiska politiken är redan så utslätad och anpassad till ett slags standard för Sveriges Kommuner och Landsting att ingen kommer att märka någon skillnad. S, MP och C kommer att administrera vidare. Och då det gäller att bereda marken för privata entreprenörer inom vård, skola och omsorg kommer inte Zetterström att finna något större motstånd.
När politiska skiljelinjer upphör och när allt blir en grå geggig mittenmassa försvinner för många motivationen att hålla på med politik. När socialdemokratiska kommunalråd mest låter som Jan Björklund eller Caremadirektörer, när Centern snabbt tar skuttet från oppositionsbänken till regeringssidan, kan man undra hur stor lockelse makten i sig har. Detta att få bestämma. Sedan har innehållet inte så stor betydelse.
Den socialdemokratiska regeringen hade regerat sönder sig år 2006. Det var slut på kreativiteten och glädjen, på nya idéer och infallsvinklar. Mitt intryck är att den socialdemokratiska kommunledningen i Östersund också nått vägs ände. Nu är det makten i sig som återstår.
Det finns all anledning att glädjas över de socialdemokratiska framgångarna efter partiledarskiftet. Ibland kan personskiften betyda mycket för politikens möjligheter.
Nu får Centern en hjälpande hand. Av Socialdemokraterna i Östersund, som hittills styrt med hjälp av V och MP. Nu har V kastats ut från Rådhuset och budet har därför gått till Centerpartiet, som också innehar posten som oppositionsråd. Var det någon som sa att politik är administrerandets konst? Nu vet vi inte om C nappar men partiet brukar ju inte tacka nej när det finns plats kring köttgrytorna.
Det är besynnerligt att Socialdemokraterna i Östersund är beredda att ge Centern stort inflytande i kommunen. Man är fjärran från den nationella retoriken, där C stämplas som ett starkt högervridet nyliberalt parti. Nu heter det att det är skillnad på politiken på riksplanet och i kommunerna. Något ligger det ju i detta. En del kommunpolitiker gillar att betrakta kommunen som ett (eget) företag där man ska optimera effektiviteten. Principer och ideologi får andra sköta.
Nu lär det inte bli några kulturkrockar om Centerns Carina Zetterström tar plats i kommunledningen. Den socialdemokratiska politiken är redan så utslätad och anpassad till ett slags standard för Sveriges Kommuner och Landsting att ingen kommer att märka någon skillnad. S, MP och C kommer att administrera vidare. Och då det gäller att bereda marken för privata entreprenörer inom vård, skola och omsorg kommer inte Zetterström att finna något större motstånd.
När politiska skiljelinjer upphör och när allt blir en grå geggig mittenmassa försvinner för många motivationen att hålla på med politik. När socialdemokratiska kommunalråd mest låter som Jan Björklund eller Caremadirektörer, när Centern snabbt tar skuttet från oppositionsbänken till regeringssidan, kan man undra hur stor lockelse makten i sig har. Detta att få bestämma. Sedan har innehållet inte så stor betydelse.
Den socialdemokratiska regeringen hade regerat sönder sig år 2006. Det var slut på kreativiteten och glädjen, på nya idéer och infallsvinklar. Mitt intryck är att den socialdemokratiska kommunledningen i Östersund också nått vägs ände. Nu är det makten i sig som återstår.
Det finns all anledning att glädjas över de socialdemokratiska framgångarna efter partiledarskiftet. Ibland kan personskiften betyda mycket för politikens möjligheter.
